Jag har insett många saker. Min maktlöshet, inre svaghet och osäkerhet .. dessa har jag SJÄLV byggt upp. Det har varit ett rent "nöje" mina gamla följeslagare.. många tårfyllda nätter och ångest fyllda dagar där jag slets mellan min tro och mina farhågor. Nu är det dags att vi skiljs åt och ni går er egen väg... utan mig!


Med detta säger jag inte att jag samlat min styrka och är super kvinnan. Jag har snarare Insett vad jag har försatt mig i för situation. Att lura andra att tro att jag mår bra är mycket lätt för mig. Att kunna övertyga de och hitta ursäkter och orsaker till varfär jag ser så himla trött ut var so easy. Jag borde få Oskar för mina talanger "haha!" Snart närmar sig ett nytt år och därmed ska detta vara en symbol för en ny början med mig själv. Jag ska inleda ett nytt förhållande, med mig själv. Nu (...) ska jag lära känna denna unga kvinna på nytt och vårda om henne .. göra allt för att hon ska åter igen må bra.

Det som gör mig galen .. fullständigt galen är när en del av mina närmaste inte inser eller vill förstå dessa ord. De anklagar mig för att attackera de eller vara bossig?! Hur är det möjligt när jag är världens största (idiot) den mest ödmjukaste person EVER. JAg kämpar för att överledva i denna galna värld.

Olyckligtvis förstår inte mina närmaste dessa ord.. so what! Den som inte känner mig har all anledning att inte förstå detta inlägg. Självaste erkännande att jag har olösta "problem" är en stor befrielse! Woooooooooooooooooooooow
Den här känslan har jag saknat på 100 år.







Jag ska inte gå i mina gamla fotspår igen!















..