20 REGLER FÖR ETT BRA OMHÄNDERTAGANDE

Den här texten hittade jag på en hemsida. Några punkter reagerade starkt på, när det gäller såna självklara saker som vi ignorerar och lägger skulden på när andra visar sina äkta känslor (bara för att det inte överensstämmer med våra egna planer och begär). Personligen tycker jag man kan använda sig av det vid vilken sorg somhelst eller liknande händelser.





Dessa punkter kommer från den internationella spädbarnsdödsföreningen. De har utarbetat 20 regler för ett bra omhändertagande i en sorgsituation. Det krävs inga övermänniskor för att följa dem, endast människor.

1. Man skall veta att sorgearbete är en normal nödvändig process.
2. Man skall vara tillsammans med de sörjande – inte lösa deras problem.
3. Man skall erkänna andras smärta, lära sig att gå in i den och inte försöka avlägsna den.
4. Man skall lyssna till vad de sörjande berättar.
5. Man skall låta dem upprepa sig, gång på gång.
6. Man skall tala så lite som möjligt – undvika varje försök till tröst som innebär ett förringande av förlusten.
7. Man skall acceptera att alla har sitt eget sätt att sörja – och att ingen sorg är riktig eller felaktig.
8. Ingen är tvungen att rättfärdiga sina känslor.
9. Man skall uppmuntra dem som har en gemensam sorg att dela den med andra om de kan.
10. Man skall erkänna att de sörjande har lidit en förlust.
11. Man skall inte hindra någon från att uttrycka skuldkänslor eller vrede om de behöver det.
12. Man skall hjälpa de sörjande att inse att den döde aldrig kommer tillbaka.
13. Man skall ge de efterlämnade tid att sörja.
14. Man skall tillåta de sörjande att ha verkliga minnen från ett verkligt förhållande till den döde.
15. Man skall erkänna de sörjande behov av att tala om den de har förlorat.
16. Man skall uppmuntra de sörjande att bearbeta smärtan och visa alla sina känslor – utan att fördöma.
17. Man skall ge barn tillfälle att delta i sorgeprocessen tillsammans med de vuxna.
18. Man skall komma ihåg att många som erbjuder omedelbart stöd ofta försvinner efter ett tag.
19. Man skall inte låta ett avvisande hindra en från att återkomma med nya erbjudanden om hjälp.
20. Man skall uppmuntra de sörjande att leva och älska igen – men inte förrän de känner sig redo för det.

SAMMANFATTANDE RÅD

Öppen och ärlig kommunikation
· Ge förklaringar som passar för olika åldrar.
· Undvik abstrakta förklaringar.
· Minska förvirring och oklarheter.
· Använd inte omskrivningar som ”resa” eller ”sömn” för döden.

Ge tid för tankemässig hantering av problemen
· Tillåt frågor och samtal.
· Var beredd på att samtalen kan bli korta.
· Titta på fotografier, album mm.
· Acceptera barnens lek.

Gör förlusten verklig
· Visa egna känslor.
· Låt barnen vara med på begravningen.
· Låt minnen av den döde få vara framme.

Uppmuntra känslomässigt bearbetning.
· Bevara kontinuiteten i hem och skola/daghem.
· Undvik onödiga separationer.
· Prata med barnen om rädslan för att de själva eller föräldrarna ska dö.
· Prata med barnen om deras eventuella skuldkänslor.