Personligt

Jag har mycket lätt för att bli sårad eller irriterad på hur människor beter sig. Det tar numera mycket längre tid för mig att lugna ner mig och tyvärr måste jag säga att jag inte alls var så svår att behaga när jag blev sur. Med åren förändras man och mycket som man inte accepterade för sig själv gör man eller går igenom idag.
Jag måste säga att det irriterar mig ytters när vänner och familj säger til mig hur jag ska göra i mitt liv. Jag tar gärna emot råd och tips speciellt när personen ifråga vet hur det känns i min situation eller varit med om nåt liknande händelse. Återkoppling. Det är vänligt att andra bryr sig och vill hjälpa men när det går överstyr och påverkar ens vänskap/ parrelation eller familjeband... då är det inga råd och tips längre.. det är "Straff". OCH det tolerarar jag absolut inte! Jag är inget barn för att straffas. Livet har visat mig många sidor.

Mina bekanta har vid några tillfällen klagat över hur jag tar lång tid på mig att ändras... hur jag inte "lär" mig av gamla "misstag".. hur jag låter mina känslor styra mina val för ofta... hur jag behandlar mig som person dåligt och inte som jag "förtjänar".
Lustigt.. Enligt vetenskapen har vi människor olika åsikter för vad som är viktig att prioritera för oss själva i en viss situation. Vår kognition och perception skiljer oss från varandra. Därför kan det som hjälper mig inte hjälpa andra. Vår behov är individuella och varje person vet mer vad denna varit med om och var bristen ligger i sitt liv. Vi har också olika mognad hastighet vad gäller sociala, emotionella, psykiska aspekter.

Det är nästan omöjligt att få någon och lyssna på dig om du går till mot attack. Att få med sig människor är en konst. Att tycka synd om sig själv är en annan!

Visst jag har länge "tyckt synd om mig". Och det har varit en slags tröst och en liten ovana som jag personligen inte anser skadlig. Det är numera inte lätt att öppna mig själv och tala om min sorg eller bekymmer. Tidigare kunde jag i princip göra det för en främling och prata om allt mellan himmel och jord. Nu.... 'r det svårt att ens prata om privata saker med mina närmaste.

Det är lite svårt att förstå mig efter som jag har vissa saker som självklara och pratar inte om det för andra i tro att de skulle förstå. Människan är så komplex och det är inte alls roligt. Tänk om alla hade tanke kraft att läsa och förstå andra =)
Skööööönt tycker jag! Skulle spara oss mycket tid haha
jag lägger ifrån mig pennan nu för att återkomma senare...